Eddies Affär

– ännu en underfundig- affär

Spännande affärer är för mig som syltburken är för getingar. Och hitta dem, det gör jag oftast just i Hufvudstaden. Fyra trappsteg upp från den kullerstensbelagda gatan mitt i Gamla stan, en pampig hörn-ingång och vips- så står jag i affären, omgiven av skrot och skrammel, från golv till tak. Jag får åla mig fram och hålla i hatten så den inte dras av mitt huvud av något grällt tyg eller en dammig, blek och intorkad 70- tals korg som hänger på en rostig spik.

Längst in i den lilla lokalen sitter Eddie med sin mössa och gråmelerade skägg.

Jag hittade- längst ner på golvet och bakom någon låda med odefinierbart innehåll- en reseskrivmaskin. Märket var överhuvudtaget inte det jag har letat efter ett års tid- dock var den riktigt skön att skriva med. Och det är precis det jag har mina trotjänare till; att skriva med.

Av flera orsaker så frågade jag Eddie om det var okej att ställa undan maskinen och hämta den senare på eftermiddagen. Visst- inga problem.

Väl tillbaka i affären hittade jag ytterligare något jag fastnade för. Sorterade i transparenta och hopbundna plastpåsar och prismärkta med handskriven stil med det något udda beloppet om 32 kronor slog det snabbt ner i mitt huvud- framförhållning inför helgens arrangemang- dessa måste jag ju bara köpa.

Inget att påpeka, vare sig pris eller kvalitet- så de 3 påsarna hamnade i en bärkasse och betalades tillsammans med skrivmaskinen.  

Kvinnan i affären var inte Eddies fru- och längre än så i spekulationerna gick inte jag. Jag betalade, sen lämnade jag affären, klev ut på kullerstensgatan och gick till mitt palats för natten.

Merförsäljning tänkte jag-  kvinnan i affären skulle inte alls vilja ha någon kännedom om detta köpets öde- vilket kommer hända förstkommande lördag. Hon berättade en historia i kortversion om tanken bakom produkterna jag just köpt- vilket  kommer gräma och försätta mig i en märklig tankeposition- vilket kan påverka resultatet, på lördag. Att återställa produkterna- det är till hundra procent alldeles omöjligt- bara det ställer till det- om jag nu verkligen skall använda det, till det jag syftade köpet på.

Det vet jag på söndag. Och då är det försent, hur jag än gör. Men nästa år- då återupprepar situationen sig. Fast då har jag månne dessa kvar. Frågan är då- om kvinnans berättelse är lika påtaglig då, som den är ikväll.

Text, Egil Aasgaard

2016-12-15